Den tekniska nivån är mycket hög, varje enskilt moment är klanderfritt utfört, noga utvalda såväl som medvetna och trendiga råvaror, fyndiga kuvertbröd. I teorin är Villa Anna underbart. Jag hade utan svårighet kunnat utveckla mig i en komparativ studie med krogen där halva köksledningen fått sin utbildning. Lockelsen blir inte mindre av att just den servitören som serverade mig vid mitt besök på just den krogen förra sommaren och bidrog till att Sveriges utomordentligt kompetenta restaurangguide nummer ett utsåg den krogen de gjorde till ”Årets serviceupplevelse” i årets läsupplevelse 2010, har flyttat till Uppsala och sköter matsalen med sina säkra (vitbehandskade, intressant iakttagelse UppsalaNyaTidning) händer och sin sympatiska person. Men jag tänker inte göra det, en jämförelse alltså. Av flera skäl, ett av dem att det inte är rättvist, mot någon av krogarna.

Redan på gymnasiet fick jag lära mig att man ska börja med det positiva, nu är jag färdig med det positiva, dessvärre. Hårda villkor, inte minst eftersom det på intet sätt var dåligt, jag hade en trevlig kväll, åt god mat, vacker mat, respektfullt hanterad mat, blev väl omhändertagen och fick till och med ta del av en av lokalens mindre uppenbara finesser, att den inbjuder till interaktioner mellan borden. Jag hamnade i oavsiktlig men inte mindre givande konversation med i första hand Restaurang Lingons krögare och i andra hand hans för kvällen (säkert annars också, men det var en mycket vacker klänning) utomordentligt vackra flickvän. Tillbaka till ämnet, i ett försök till analys av mitt eget uteätande har jag hitintills (det är en ständigt fortlöpande process) kommit fram till att jag söker tre saker: prisvärdhet, personlighet och/eller aha-upplevelse/er. En kan göra de andra oväsentliga. Om de två senare är uppfyllda innebär det ibland (läs Noma) att prisvärdheten upphör att existera som begrepp.

Köksbrigaden på Villa Anna är oerhört tekniskt kompetent, men det är inte deras mat de lagar, det är inte deras tekniker de använder. Jag vet att det finns en annan krog i motsatt riktning från huvudstaden där jag får samma tekniker, och samma personlighet, med de väsentliga skillnaderna att tallrikarna håller ihop, där helheten blir större än komponenterna, där personligheten är original och inte kopia. För på Villa Anna håller i stort sett ingen av rätterna ihop som helhet, i ett myller av moment går till sist alla smakerna vilse och slutresultatet blir förhållandevis platt. I min mun. För varje komponent ytterliggare man placerar på en tallrik så blir det svårare att få till ett lyckat resultat. Herrarna i köket tar sig inte näve Fyrisvatten över huvudet, de tar sig en atlant av oförlåtande saltvatten över sig som lämnar många irriterande svidande sår i menyn.

Men Villa Anna öppnade upp i början av december vilket kan förklara varför de ännu inte har hittat sin egen personlighet. Om man rensar lite på tallriken och vågar ta några steg utanför referensramarna så kommer Villa Anna kunna bli en bra restaurang. Riktigt bra tror jag emellertid aldrig det kommer bli, utgångsläget är alltför nära huvudströmmen för att Villa Anna ska sticka ut.    

Enklaste serveringen var kanske också den godaste, lite oxkind med lökkräm, reducerad fond och potatischips.