Jag börjar bli varm i kläderna, efter att till en början varit lite osäker på såväl mina östersundsbor som min egen kapacitet börjar det nu bli dags att ta ett stort kliv frammåt. Med arbetet i köket men också med råvarorna.

Jag vågar lova att ingen Östersundsbo kunnat sätta sig på restaurang och äta grissvans eller fårnacke tidigare, men nu är det bara en fråga om dagar innan det är möjligt på SOLO. Ingen av rätterna kommer finnas med fast på menyn utan kommer finnas att tillgå periodvis. Jag vågar ännu bara ha en lite mer utstickande rätt i taget. Vad gäller grisvansen tar jag gärna emot andras erfarenheter då min egen är relativt begränsad. Mugaritz har satt ribban, rädd att Garrido Serra (för en gång skull, han är en enorm influens på mina menyer i övrigt) snickrade golvet… 

Jämtlandsgråden har lovat att leverera sin allra fetaste högrev och jag hoppas den kan matcha den amerikanska i mörhet, i färskhet är det utklassning med fyra månader… Oxsvans och fondben är också jämtländska från och med imorgon.

Jag väntar mig en kvalitetsmatchning från Svenskt Butikskött och Gotland, närhet kommer alltid efter kvalitet.

Ikväll serverare SOLO för tredje gången en 8-rätters meny. Serveras bara mot förbeställning till gäster som anländer sent när övriga gäster är mer eller mindre avklarade och inte till vem som helst. Tartar på havssik med picklad fänkål, variation på färsk bläckfisk från nordatlanten, carpaccio på älg från åretrakten med syltad skogsvamp från Östersund, pumpa och gravade rönnbär, havtornsgravad älg med smörfriterade örter, blåmusselsoppa, röding ur storsjön, oxsvansragú med ankbröst, pumpakräm och smörsvängd savoykål, ost från Oviken och Kittelberget, Torrija de manzana sueco.