Jag känner mig manad att göra ett kort uttalande om den senaste tidens något chockartade händelser. Jag har alltså fått sparken. Igen tänker folk säkert och tolkar in en massa saker i det. De flesta trots att de har ett enormt informationsunderskott i den här frågan.

En längre analys om vad som har lett till det brutna sammarbetet är att vänta, liksom ett bildarkiv och en sammanfattning av vad som pågått i SOLOs kök och restaurang under de senaste tre och en halv månaderna. Jag åker i alla fall från Östersund med en betyligt större förståelse för mat, för gäster och för drift av restaurang. Samt enormt inspirerad av glädjen som jag mött i mina gäster. Jag har involverat mig själv i matsalsarbetet i en omfattning som jag aldrig upplevt vare sig på en restaurang där jag jobbat eller där jag ätit. Jag har fått enormt positiva reaktioner på det och själv fått en enorm tillfredsställelse av det. Jag kommer fortsätta på den banan.

Jag har inte i tillräcklig omfattning mött Östersundbornas önskemål. Delvis för att jag inte fått chansen att lära känna min målgrupp tillräckligt för att kunna förstå vad som fungerar och inte fungerar, delvis för att jag satt målet att öka min egen förstålse för nya råvaror högt, nästan lika högt som målet att maximera antalet gäster. Förutsättningarna har aldrig funnits för att driva en seriös restaurang, huvudsakligen på grund av att det aldrig varit ett önskemål från ägarnas sida, därför har jag också varit tvungen att sätta mina intressen framför SOLOs. Men det är inget nollsummespel, jag har alltid strävat efter att göra de gäster vi haft så nöjda som det bara går, men jag har samtidigt velat söka de gäster som vill äta något annat än det alla andra restauranger i stan serverar.

Jag har fått många värmande kommentarer, i synnerhet sedan det blivit tillkännagivet att jag ska lämna, kanske mest värmde kära stammisen A (18år):s: “Halva anledningen till att gå på SOLO är den underbara maten, den andra halvan är att träffa dig. Var ska vi nu gå och äta?”.