För ett ögonblick tänkte jag att jag kanske helt enkelt hade blivit ersatt av en bättre man. Sedan läste jag menyn. SOLO har fallit djupt ner i låtsasmatens djupa träsk. Nu är det oxfilé på menyn, och det kan man väl acceptera, någon måste ju använda den sämsta biten på djuret, som till och med den genomsnittlige östersundsbon torde klara av att tillaga, i sann Hendersonsk anda. Men förekomsten av tryffelolja i varannan rätt är svårare att försvara. En produkt som är lika baserad på articifiella aromer som aromat eller grillkrydda. Färsk sparris har man också grävt upp, undrar var fan då? Man kan tro att vikten av att säsongsanpassa sin meny nått ut även till de mest avlägsna delarna av Jämtland och Norge vid det här laget, men nej. Enda hoppet är att ingen gäst smakat riktig sparris tidigare, och det är väl på egen erfarenhet baserat inte helt otroligt.

Men jag är bara lite bitter. Hoppas bara ingen förknippar mig med solo i fortsättningen.