White Guide auktualiserar nu i veckorna precis som varje år vad som är en bra restaurang. Jag kan inte komma till något annat svar än att det är en fråga som bara kan få ett högst subjektivt svar. Det finns helt enkelt nästan lika många antal uppfattningar om vad man vill ha ut av ett restaurangbesök som det finns restaurangbesök, eftersom man inte alls alltid är ute efter samma sak varje gång.

Eftersom det är så vitt skilda saker vi söker med ett besök på en restaurang finns det enormt många olika attribut som kan bidra till att forma den lyckade upplevelsen. Men det finns sådant som aldrig slår fel och som aldrig misslyckas. En genuin kärlek till vad man håller på med, en förståelse för råvarans betydelse för slutprodukten, en avslappnad approach och inte minst en naturlig och okrystad personlig prägel.

Idéen med att slå upp en bänk inne mot köket med egen igång utifrån gatan där fem gäster kan sitta bokstavligt talat i köket och äta med fullständigt utelämnande uppsikt över aktiviterna vid spisen är inget annat än ett genialt initiativ. I synnerhet när köket inte bara är avslappnad i situationen utan älskar den och där det hela känns så naturligt att det förefaller onaturligt att detta inte är normen för planlösningar på restaurang. Lingon gör i det avseendet precis vad jag själv skulle vilja göra.

Alltfler förstår fördelarna med att jobba direkt mot producent och inte via oengagerade grossister, det blir inte bara bättre, lämnar större möjligheter att påverka produkten och gör arbetet med att beställa varor så mycket roligare, det blir avsevärt billigare också.

Att kunna glida in på en restaurang klockan tre på en eftermiddag, äta något mer intressant än bläckad kycklingfilé på foccacia och slå ihäl ett par timmar med god mat, dryck och konversering av personalen kan man göra på alltför få ställen. Människan släppte kopplingen mellan matlagning och överlevnad för länge sedan, det ömsesidiga utbytet mellan den som lagar maten och den som äter maten i ögonblicket den äts och lagas är ovärderlig och alldeles för sällsynt.

Man lagar god mat på Restaurang Lingon, soppan på jordärtskocka är inte slät men den är precis så god som den bara kan vara, i synnerhet tillsammans med anklever.

Sedan kan en del saker vara smått ogenomtänkta, den stekta getosten är föga mer än en tempererad getost som försvinner helt i en blött och fullständigt okrispig men lätt vidbränd smak av ströbrödspanering. Hoppa panering och servera den som den är tempererad, panera den i panko och fritera den, eller se helt enkelt till att lyckas med den företagna uppgiften.

Man kan också resa ett frågetecken för disponeringen av tillgångarna hos den halva kalv man köpt in. Kanske är kalvfilé ett sämre var av detalj till bräsering? Bland det möraste som kött som föds av en ko steks med fördel blodig, det finns gott om detaljer som har betydligt mer att vinna på att sjudas.

Men hjärtat är på rätt ställe, atmosfären på “köksbänken” står i särklass i sitt slag vad jag upplevt på restaurang, valet av råvaror är geonomtänkt och det öses gott om moderlig kärlek över maten.

Jag kommer tillbaka nästa gång jag är i Uppsala.