Vindarna har en underlig förmåga att kasta en i underliga riktningar. Vem hade trott att jag skulle bosätta mig i Stockholm. Förmodligen ingen. Det är inte en stad jag tycker om någonstans. En liten storstad som bär alla den stora stadens nackdelar samtidigt som den saknar nära nog alla dennas fördelar. Jag ska inte gå närmare in i ämnet, nu bor jag har redo att göra det bästa av situationen. Jag är här av en anledning, kanske den enda anledningen som hade kunnat få mig att flytta till Stockholm. Jag är här för att vara med om när matupplevelser skapas på landets mest egensinniga, medvetna, kompromisslösa och konsekventa restaurang, kanske den enda restaurang som har en naturlig skönhet att tala om. För att citera en frustrerad kollega: (läs på grov småländska) ”det är ju omöjligt att hitta den naturliga skönheten i en industriell produkt, för det finns ju ingen”. Jag tror jag vågar lova att Mistral är den enda restaurangen i Sverige där matlagningen inte är industriell i någon större eller mindre skala.

Det finns många restauranger som serverar fantastisk god och bra mat. Men. En restaurang handlar om att laga mat på beställning, i princip så kräver den att matlagningen anpassas och kompromissas efter att serveras på beställning. Jag skulle vilja påstå att vi inte vidtar några som helst kompromisser på Mistral. Det är inte en industri, det är det yttersta förfinandet av en matupplevelse. På alla sätt och vis. Det är för de underbara människorna som finns där och därför som jag befinner mig på Mistral.

Det har redan gjort saker med mig. Jag har börjat dricka grädde direkt ur paketet och tar varje gång en extra klunk av rädsla för att den nästa gång jag smakar på den ska ha antagit en nyans av kylskåp.

Annonser